Lätt sommarmat i värmen

Nu är det varmt!!! I Narbonne var det varmast i Frankrike idag - 35 grader i skuggan. Det är ungefär vad vi har här också. Lyckligtvis så är luftfuktigheten omkring 25% så det känns inte så farligt om man håller sig i skuggan och har något på huvudet. Solen kommer rakt uppfrån så det hjälper.

Det är tydligen varmt i Sverige också och som sig bör klagar svenskarna på att det är för varmt, tidningarna skriver om hudcancer och det varnas för skogsbränder och annat elände. Jorden går under snarast genom att hela Sverige blir öken och nästa vecka när det regnar så kommer man att drunkna under sex meter vatten. Det gäller att vara orolig hela tiden annars kommer man inte till himlen. Det visste redan min gamla mormor som alltid nogsamt framhöll vilket svårt liv hon hade haft om nu Gud skulle höra eftersom hon trodde sig veta att njutning och tillfredsställelse med livet var inget man kunde komma dragande med vid himlaporten - nej där gällde det jämmer och elände om man skulle släppas in.

Jag tycker det är härligt för det mesta! Det gäller bara att anpassa sig efter förhållandena. Dessutom är det nyttigt med sol och värme - vi laddar våra solbatterier och får massor av vitaminer genom solens nyttiga strålar. Även med hatt och när man går i skuggan kan man njuta - man behöver inte pressa. På den tiden jag reste jorden kring i arbetet skojade alltid mina utländska kollegor med mig och sa att man alltid känner igen en skandinav. Han/hon går alltid på solsidan och står och stirrar upp i solen med slutna ögon, medan alla andra söker sig till skuggan och skyddar sig mot ljuset.

Man får andra matvanor i värmen också. Grillade flintastekar och rödvin är inte att tänka på. Flintastek har i och för sig aldrig varit min melodi, men det är inte av puritanska skäl utan bara att det är för mycket av allt. Dom är tillbaka förresten efter att dom försvann när vi alla skulle dö av galna kosjukan om ni minns. Men mänskligheten har ju dött ut av i ordning SARS, fågelinfluensan och svininfluensan sedan dess så det är inte så lätt för oss överlevande att minnas allt elände.

Men åter till våra sommarmatvanor. Vi äter några skivor melon som just nu är jättegod, några skivor charkuterier, lite paté, en mogen platt vit persika som är underbart söt och saftig, kanske ett par aprikoser och lite oliver samt en bit mogen ost och bröd. Till det dricker vi svalt rosévin från trakten som är underbart.

Rosévin har visst blivit inne i Sverige har jag förstått. Österikarna har insett att det är en bra affär, men dom kan inte göra rosévin som är en mycket svår konst. Dom har därför begärt hos EU-kommisionen att man skall få tillverka rosévin genom att blanda vitt och rött vin till lagom färg. Jag trodde det var ett skämt när jag hörde det. Lyckligtvis avslogs denna idiotiska begäran av EU-kommisionen. Ibland är det bra att de enskilda länderna inte får göra hur dom vill.
I morgon kommer andra gänget vänner den här sommaren. Förutom lite strövänner under våren har vi haft besök i en vecka efter midsommar och nu kommer en gammal vän på besök i tre veckor för att sedan avlösas av ytterligare ett kärt besök av en god vän. Vi har löfte om lite strödda besök under hösten också. Annars är det mest ömsesidiga middagar med vännerna i trakten och som glädjer oss och så alla loppmarknader och musikfestivaler nu på sommaren förstås. På fredag återupptar våra amerikanska vänner sina Hamburger-Martini fridays som är en sed dom tagit med från Boston. I den franska versionen kan man förutom dry martini få vin och hamburgarna är utsökta franska steak haché som görs på prima oxkött som värden grillar med allehanda franska ostar smälta över.

Det har inte blivit så mycket skrivande på den här bloggen på senaste tiden eftersom jag lägger ner alldeles för mycket tid på min Släktforskarblog - Släktforskning för noviser - där jag får jättemånga vänner. Nog är det konstigt att släktforskning har blivit en sådan folksport. Det är väl det att golfen är för dyr och vår generation har insett att handikappet inte sjunker längre, men så länge hjärnan funkar kan man släktforska med framgång.

Klokhet vinner i längden så "Sitt still i båten"

Hela mitt yrkesverksamma liv har jag ägnat mig åt att försöka lära av kloka människor som undersökt sakernas tillstånd lite mer omsorgsfullt och därför ofta har haft åsikter tvärt det som anses vara gängse sanningar. Jag har sedan i mitt yrke som konsult, forskare och lärare försökt förmedla dessa framsynta tankar till elever på högskolan och till chefer i svenska företag.

Per G. Gyllenhammar ansåg i motsats till de flesta företagare att även industriarbete kunde vara meningsfull, lärande och utvecklande. Min gode vän John Worthington, grundare till konsultfirman DEGW i London visste redan tidigt att framgång får man i kunskapsföretag genom att dela med sig till kollegor av sin kunskap, men att det också krävde att man alltid var före alla andra i sitt tänkande. Det fanns redan tidigt enstaka företag som insåg att man måste göra gott för anställda, samhället och mänskligheten för att överleva i längden. Jag har mött småföretagare som trots sin egen ringa utbilding insett att en del av vinsten måste gå till att stödja utbildning och forskning på universitet och högskolor.

Dessa goda krafter har alltid varit för få och det motsatta har alltid ansetts som ekonomiskt nödvändigt, verklighetsförankrat och bevis på sunt ekonomiskt tänkande. De som satsat på långsiktig vinst och haft som mål att deras företag skall göra nytta har häcklats av kvartalsekonomins företrädare. Dom som startat skolor för barn och kvinnor i utvecklingsländer som Rebook i stället för att exploatera deras arbetskraft utan att ge något i utbyte har setts som romantiska idealister. Dom som förstått att man kan exportera svensk arbetsmiljö och demokratitänkande i arbetslivet när man flyttar tillverkningen utomlands har setts som självgoda drömmare, medan dom som anpassat sig till landets sämre arbetsklimat har gjort det till en dygd.

Det var därför en oerhört imponerande upplevelse att höra Ingvar Kamprad som sommarpratare. Underligt nog har jag funnit att många av de foretagare som haft en osviklig fingertopskänsla för vad som är rätt och rimligt saknar formell ekonomisk utbildning. Även om jag själv sitter i glashuset och är utbildad långt över vad som skulle behövas för att fungera i samhället måste jag tillstå att det ofta är ett hinder för sunt, verklighetsförankrat tänkande. Med hög utbilding kommer förutom en mängd nyttig kunskap ofta ett helt paket av uppfattningar om vad som är rätt och riktigt och ovanpå detta får man en hord av vänner som inte förmår tänka på annat sätt än alla de andra, för då är man inte seriös. För att skoja med mitt eget yrke så brukar jag säga att det krävs en arkitekt för att utforma en bra miljö, men det krävs också en arkitekt för att göra det riktigt eländigt dåligt.

Ingvar Kamprat insåg redan på sextiotalet att man inte kan arbeta långsiktigt om man har en hord aktieägare som flåsar en i nacken och kräver avkastning inom nästa kvartal. Han insåg också att det knappast var lönt att hela tiden skydda sig och processa med alla som härmade efter vad man gjorde. Då var det bättre att hela tiden ligga före så idéerna var gammalmodiga redan då de hade kopierats. Han insåg långt innan alla andra att kunderna måste tycka att företaget gjorde nytta om man skulle kunna överleva i längden. Jag var i Montpellier härom dagen för att bunkra midsommarmat. IKEA bjuder alla barn på ekoframställd lunch för 20 kronor och hela summan går oavkortat till UNICEF. Till JUl köper man en julgran för 10 kronor och får tillbaka hela slanten om man lämnar tillbaka granen till återvinning.

IKEA-varuhusen över hela världen är ett mönster av renhet och smak. Var hittar man de senaste innovationerna i smått och stort om inte på IKEA? På toaletterna finns handfat, urinoarer och toastolar i barnhöjd och naturligtvis har man intallerat Dysans Airblade som är den enda handtork på marknaden som faktiskt torkar händerna.

Riktigt upphetsad blev Ingvar Kamprad när han talade om det djupt oetiska i att köra bil på etanol och på så sätt ta maten ur munnen på barn i tredje världen. Skall det vara så svårt att inse hur tokigt det är för våra vanliga politiker och representanter för katastrofindustrin? Han aviserade att IKEA snart kommer att satsa stort på miljöprodukter. När vi inom kort kan köpa vindsnurror och solpaneler för egnahem på IKEA kommer priserna för installationerna inte att ligga på 100 000 som nu utan troligen på en tiondel. Då kan man tala om insats för miljön. Genom sådana initiativ får han naturligvis mängder av fiender som återspeglas i de återkommande planterade skandalreportagen om honom.

Det är klart han får fiender. Hur skall alla egoistiska klippare i industrin kunna försvara sin girighet med att deras bonus behövs för att dom skall känna sig motiverade, när sveriges mest framgångsrike företagare lever precis tvärtom? Hur skall man kunna försvara kvartalekonomin när sveriges mest framgångsrika företag gärna tar en kortsiktig förlust om man kan vinna på det i det långa loppet? Hur falskt klingar inte den påstådda nödvändigheten av att betala och ta mutor när man hör att IKEA förlorat 1.5 miljarder i Ryssland på att inte betala mutor men ändå expanderar och nu har ett varuhus i varje stad på över en miljon innevånare? Hur skall man försvara sina exklusiva affärsidéer när världen största lågprisvaruhus är den mest attraktiva arbetsplatsen för toppeleverna från världens designskolor idag?

Jag tycker att vi lever i en underbar tid just nu. Många av de händelser som inträffat på sistone visar att moral, sunt förnuft, socialt engagemang och långsiktigt tänkande lönar sig. Många proffstyckare på modet sätter också upp sådan listor om hur vi skall ta oss ur krisen, men nog känns det lite platt när vi vet att enstaka personer som Ingvar Kamprad och ett flertal personer jag mött under åren har insett detta för länge sedan bara genom att tänka självständigt och stå med fötterna på jorden.

Jag har lärt mig genom åren att det klokaste är att "sitta stilla i båten" och försöka tänka ett varv till innan man springer än åt det ena än åt det andra hållet. Efter att ha arbetat i Hong Kong under två utbrott av "dödliga pandemier" har jag mer och mer insett att det, liksom inom forskningen, finns ett intresse hos olika grupper att skrika högt för att attrahera pengar till sin verksamhet. Därför är det så skönt när kloka återhållsamma människor med sunda värderingar visar sig ha rätt i det långa loppet.